Vanessa Sahlman

Vanessas Sahlmans skapande är styrd av hennes uppfattningar om nattliga drömmar, verkligheten, känslomakt och rå energi. Hennes konst speglar paradoxala relationer som mellan liv och död, melankoli och eufori. I detta gränsland gestaltar hon balansakten mellan individen och evigheten. Sahlman hämtar former från landskapet, det arkitektoniska och skulpturala. Försöker inte imitera form utan skapa form; inte för att imitera livet utan för att hitta en motsvarighet för livet. Bilderna, ibland grymma och förvridna, ibland lustiga, framställer mer eller mindre fördolda ansikten och rummet där människan existerar mellan födelse och död som förändras efter dennes förutsättningar. Identitet förhåller sig till porträtten på samma sätt som ”platsen” förhåller sig till landskapet.